Idag tog jag min andra tur tillsammans med Örebrocyklisterna. Denna gång gick färden till Nora och jag hade valt gruppen som satsar på 26 km/h i snitt istället för som förra gången 24 km/h. Denna grupp passade betydligt bättre och det kändes som om vi var väldigt samspelta och funkade bra ihop. Från Nora och hemåt höll vi snarare 28-29 km/h än 26.
Vägen till Nora, via Närkes-Kil, är en helt underbar väg att cykla. Mestadels ganska smala kurviga vägar och lagom kuperat. Sista biten innan Nora körde vi väg 50 vilket inte är lika mysigt men det funkade det också.
I Nora stannade vi och fikade och det är helt otroligt vad gott det är med kaffe och en macka när man cyklat en lång tur! Massor av ny energi som man kan använda till hemvägen.
Den här helgen har det i alla fall blivit mycket cykling och även en hel del promenerande. Ca 1,5 mil till fots och drygt 15 mil cykel! Känns bra!
//Peter
söndag 27 april 2014
söndag 13 april 2014
En sväng med Örebrocyklisterna
2014-04-13
Eftersom jag i ett ögonblick av spontanitet och kanske en viss övertro på mig själv anmälde mig till Hjälmaren Runt (motionsloppet) förra veckan passade jag också på att gå med i cykelklubben Örebrocyklisterna. Mest för att få möjlighet att träna på att cykla i grupp.
Örebrocyklisterna anordnar söndagsträning, varje söndag i stort sett, och idag följde jag med dem för första gången. Det blev "långa Kumlarundan", vilket innebär ca 7,7 mil för mig om jag räknar in sträckan hemifrån till mötesplatsen på Stortorget.
På söndagsträningarna delar man in sig i olika hastighetsgrupper. Från 24 upp till 32 km/h. Ledarna sa tydligt att vi som var nya skulle välja 24 km/h för att kunna lära oss hur man cyklar i grupp först. Så det gjorde jag och vi cyklade iväg allihop mot Kumla. Vi tog vägen via Ormesta och när vi kom ut i öppet landskap satte mot-/sidovinden in något så rent överdjävligt att man fick molhålla styret för att inte blåsa i diket.
Hastigheten var absolut inte för hög, snarare tvärtom. Jag kände knappt att jag behövde anstränga mig överhuvudtaget och fick väldigt ofta bromsa för de som låg före i klungan. Det var en liten besvikelse men å andra sidan var det kanske bra första gången.
I Kumla stannade vi och fikade på Sveas och det var väldigt skönt att få komma in i värmen en stund. Fötterna hade jag förlorat känseln i för länge sedan. Påpekade för en kille som stod bakom mig i den långa kön till toaletten att jag tyckte det var fruktansvärt kallt men han påstod att det bara var en fråga om inställning. Jag såg att han cyklade i shorts. Uppenbarligen en galning.
Vi fick cykla en bra bit till efter Kumla innan vi äntligen fick medvind och tempot kunde höjas rejält. Att susa fram på cykel runt 40 km/h är fantastiskt skönt!
Nu är jag hemma och har efter en skön dusch lagt mig i soffan för en stunds gött slappande. Inte slutkörd som jag trott innan, men ont i axlarna. Känns dock ändå som om de 15 milen i Hjälmaren Runt inte kommer att bli några jätteproblem!
/Peter
Eftersom jag i ett ögonblick av spontanitet och kanske en viss övertro på mig själv anmälde mig till Hjälmaren Runt (motionsloppet) förra veckan passade jag också på att gå med i cykelklubben Örebrocyklisterna. Mest för att få möjlighet att träna på att cykla i grupp.
Örebrocyklisterna anordnar söndagsträning, varje söndag i stort sett, och idag följde jag med dem för första gången. Det blev "långa Kumlarundan", vilket innebär ca 7,7 mil för mig om jag räknar in sträckan hemifrån till mötesplatsen på Stortorget.
På söndagsträningarna delar man in sig i olika hastighetsgrupper. Från 24 upp till 32 km/h. Ledarna sa tydligt att vi som var nya skulle välja 24 km/h för att kunna lära oss hur man cyklar i grupp först. Så det gjorde jag och vi cyklade iväg allihop mot Kumla. Vi tog vägen via Ormesta och när vi kom ut i öppet landskap satte mot-/sidovinden in något så rent överdjävligt att man fick molhålla styret för att inte blåsa i diket.
Hastigheten var absolut inte för hög, snarare tvärtom. Jag kände knappt att jag behövde anstränga mig överhuvudtaget och fick väldigt ofta bromsa för de som låg före i klungan. Det var en liten besvikelse men å andra sidan var det kanske bra första gången.
I Kumla stannade vi och fikade på Sveas och det var väldigt skönt att få komma in i värmen en stund. Fötterna hade jag förlorat känseln i för länge sedan. Påpekade för en kille som stod bakom mig i den långa kön till toaletten att jag tyckte det var fruktansvärt kallt men han påstod att det bara var en fråga om inställning. Jag såg att han cyklade i shorts. Uppenbarligen en galning.
Vi fick cykla en bra bit till efter Kumla innan vi äntligen fick medvind och tempot kunde höjas rejält. Att susa fram på cykel runt 40 km/h är fantastiskt skönt!
Nu är jag hemma och har efter en skön dusch lagt mig i soffan för en stunds gött slappande. Inte slutkörd som jag trott innan, men ont i axlarna. Känns dock ändå som om de 15 milen i Hjälmaren Runt inte kommer att bli några jätteproblem!
/Peter
Oset
Igår packade vi kaffetermosen, spände på en hundkärra för den första gemensamma cykelturen denna vår. Vi hade nog tänkt oss en längre tur än de dryga två mil det blev, men med en gnällande hund i en kärra i blåsigt väder bestämde vi oss för kortturen. Att bara komma iväg tillsammans mer än bara till ICA var en känsla som direkt gav mer-smak. Snart dags att på allvar planera cykelsemestern.
Vi trampade i oset i Örebro, vacker natur precis i utkanten av stan. Om någon funderar på flytta till en mellanstor stad i Sverige så kan jag varmt rekommendera vårt kära Örebro. Jag bjuder på utsikten vi hade under vårt kaffe-stopp.
/Åsa
Vi trampade i oset i Örebro, vacker natur precis i utkanten av stan. Om någon funderar på flytta till en mellanstor stad i Sverige så kan jag varmt rekommendera vårt kära Örebro. Jag bjuder på utsikten vi hade under vårt kaffe-stopp.
/Åsa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)