2014-04-13
Eftersom jag i ett ögonblick av spontanitet och kanske en viss övertro på mig själv anmälde mig till Hjälmaren Runt (motionsloppet) förra veckan passade jag också på att gå med i cykelklubben Örebrocyklisterna. Mest för att få möjlighet att träna på att cykla i grupp.
Örebrocyklisterna anordnar söndagsträning, varje söndag i stort sett, och idag följde jag med dem för första gången. Det blev "långa Kumlarundan", vilket innebär ca 7,7 mil för mig om jag räknar in sträckan hemifrån till mötesplatsen på Stortorget.
På söndagsträningarna delar man in sig i olika hastighetsgrupper. Från 24 upp till 32 km/h. Ledarna sa tydligt att vi som var nya skulle välja 24 km/h för att kunna lära oss hur man cyklar i grupp först. Så det gjorde jag och vi cyklade iväg allihop mot Kumla. Vi tog vägen via Ormesta och när vi kom ut i öppet landskap satte mot-/sidovinden in något så rent överdjävligt att man fick molhålla styret för att inte blåsa i diket.
Hastigheten var absolut inte för hög, snarare tvärtom. Jag kände knappt att jag behövde anstränga mig överhuvudtaget och fick väldigt ofta bromsa för de som låg före i klungan. Det var en liten besvikelse men å andra sidan var det kanske bra första gången.
I Kumla stannade vi och fikade på Sveas och det var väldigt skönt att få komma in i värmen en stund. Fötterna hade jag förlorat känseln i för länge sedan. Påpekade för en kille som stod bakom mig i den långa kön till toaletten att jag tyckte det var fruktansvärt kallt men han påstod att det bara var en fråga om inställning. Jag såg att han cyklade i shorts. Uppenbarligen en galning.
Vi fick cykla en bra bit till efter Kumla innan vi äntligen fick medvind och tempot kunde höjas rejält. Att susa fram på cykel runt 40 km/h är fantastiskt skönt!
Nu är jag hemma och har efter en skön dusch lagt mig i soffan för en stunds gött slappande. Inte slutkörd som jag trott innan, men ont i axlarna. Känns dock ändå som om de 15 milen i Hjälmaren Runt inte kommer att bli några jätteproblem!
/Peter
