Gussleby camping

Söndag morgon:

Klockan är runt sju och jag vaknar upp till ljudet av vattnet som slår mot stranden. Känner hur solen värmer upp tältet och jag kan äntligen räta ut kroppen en aning, efter nattens köldchock. När jag i natt vaknade av ljudet av mina tänder som klapprade mot varandra och desperat plockade ut varma kläder från örngottet som fungerar som kudde funderade jag på varför man väljer att sova utomhus. Men ändå, det positiva överväger klart det negativa. 

När vi anlände igår till campingen utanför Lindesberg efter fem mils trampande var vi de enda som tältade,  åskan lurade  över oss och kvinnorna i receptionen önskade oss lycka till när de fick veta att vi önskade tältplats. Framåt kvällen kom det dock ett par från Österrike och backade in sin bil bredvid vårt lilla tält.  De slog upp ett enormt, nåja i jämförelse med vårt,  tält och började prata med oss på engelska med starkt tysk brytning och vi svarade med vår svengelska. Trevliga grannar måste jag säga.

Under gårdagen fick vi veta att både regnkläderna och tältet var vattentätt vilket gladde oss mycket.  Mestadels het sol men även mörka moln,  mullrande åska,  några imponerande blixtar och skurar.

Vi följde cykelkartan som Google tagit ut oss. Google verkar finna ett nöje i att vilseleda stackars cyklister. Det var terräng,  skogsstigar och tre bommar!? Google försöker knäcka oss men än har han inte lyckats.  Vi får se vilka vägar han lurar ut oss på idag.
//Åsa

Nedan lite bilder från färden och från campingen,  kanske inte i ordning då jag skriver blogginlägget från mobil

Provpackning

Fredag 2014.07.18

Idag har vi packat allt i cykelväskorna och testat att montera packningen på cyklarna. Mycket grejer blev det! Och monteringen på cyklarna ser kanske inte helt professionell ut och man önskar att vi hade haft väskor att sätta frampå cykeln också, men skit samma bara det sitter fast.

Vi testade också att trampa runt lite med packningen på och det var inga problem alls, kändes lättare än väntat (kanske kommer jag att vilja ändra detta påstående efter några mil)!

//Peter

Förberedelser

Torsdag 2014.07.17

Packar. Lagar trasigt. Handlar nytt. Uppdaterar listor och längtar!

Provtestar tältet och nya spritköket. Håller tummarna för uppehållsväder,  annars får vi testa hur mycket vatten de nyinköpta regnkläderna egentligen håller.

//Åsa

Nora tur och retur med Örebrocyklisterna

Idag tog jag min andra tur tillsammans med Örebrocyklisterna. Denna gång gick färden till Nora och jag hade valt gruppen som satsar på 26 km/h i snitt istället för som förra gången 24 km/h. Denna grupp passade betydligt bättre och det kändes som om vi var väldigt samspelta och funkade bra ihop. Från Nora och hemåt höll vi snarare 28-29 km/h än 26.

Vägen till Nora, via Närkes-Kil, är en helt underbar väg att cykla. Mestadels ganska smala kurviga vägar och lagom kuperat. Sista biten innan Nora körde vi väg 50 vilket inte är lika mysigt men det funkade det också.

I Nora stannade vi och fikade och det är helt otroligt vad gott det är med kaffe och en macka när man cyklat en lång tur! Massor av ny energi som man kan använda till hemvägen.

Den här helgen har det i alla fall blivit mycket cykling och även en hel del promenerande. Ca 1,5 mil till fots och drygt 15 mil cykel! Känns bra!

//Peter

En sväng med Örebrocyklisterna

2014-04-13

Eftersom jag i ett ögonblick av spontanitet och kanske en viss övertro på mig själv anmälde mig till Hjälmaren Runt (motionsloppet) förra veckan passade jag också på att gå med i cykelklubben Örebrocyklisterna. Mest för att få möjlighet att träna på att cykla i grupp.

Örebrocyklisterna anordnar söndagsträning, varje söndag i stort sett, och idag följde jag med dem för första gången. Det blev "långa Kumlarundan", vilket innebär ca 7,7 mil för mig om jag räknar in sträckan hemifrån till mötesplatsen på Stortorget.

På söndagsträningarna delar man in sig i olika hastighetsgrupper. Från 24 upp till 32 km/h. Ledarna sa tydligt att vi som var nya skulle välja 24 km/h för att kunna lära oss hur man cyklar i grupp först. Så det gjorde jag och vi cyklade iväg allihop mot Kumla. Vi tog vägen via Ormesta och när vi kom ut i öppet landskap satte mot-/sidovinden in något så rent överdjävligt att man fick molhålla styret för att inte blåsa i diket.

Hastigheten var absolut inte för hög, snarare tvärtom. Jag kände knappt att jag behövde anstränga mig överhuvudtaget och fick väldigt ofta bromsa för de som låg före i klungan. Det var en liten besvikelse men å andra sidan var det kanske bra första gången.

I Kumla stannade vi och fikade på Sveas och det var väldigt skönt att få komma in i värmen en stund. Fötterna hade jag förlorat känseln i för länge sedan. Påpekade för en kille som stod bakom mig i den långa kön till toaletten att jag tyckte det var fruktansvärt kallt men han påstod att det bara var en fråga om inställning. Jag såg att han cyklade i shorts. Uppenbarligen en galning.

Vi fick cykla en bra bit till efter Kumla innan vi äntligen fick medvind och tempot kunde höjas rejält. Att susa fram på cykel runt 40 km/h är fantastiskt skönt!

Nu är jag hemma och har efter en skön dusch lagt mig i soffan för en stunds gött slappande. Inte slutkörd som jag trott innan, men ont i axlarna. Känns dock ändå som om de 15 milen i Hjälmaren Runt inte kommer att bli några jätteproblem!

/Peter

Oset

Igår packade vi kaffetermosen, spände på en hundkärra för den första gemensamma cykelturen denna vår. Vi hade nog tänkt oss en längre tur än de dryga två mil det blev, men med en gnällande hund i en kärra i blåsigt väder bestämde vi oss för kortturen. Att bara komma iväg tillsammans mer än bara till ICA var en känsla som direkt gav mer-smak. Snart dags att på allvar planera cykelsemestern.

Vi trampade i oset i Örebro, vacker natur precis i utkanten av stan. Om någon funderar på flytta till en mellanstor stad i Sverige så kan jag varmt rekommendera vårt kära Örebro. Jag bjuder på utsikten vi hade under vårt kaffe-stopp.

/Åsa

Vinter(?)cykling

Dagen före julafton 2013 gav vi oss ut på en cykeltur i blås- och mildväder som annars mest brukar kunna upplevas i mars-april. Det blev inte alls så långt vi hade tänkt oss och en punka och inga verktyg betydde att vi fick gå en bra bit, men härligt var det ändå!

Vi drog iväg mot Karlslund, ett vackert ställe oavsett årstid. Fina gamla byggnader, forsande vatten och skön luft. Det är ett stort plus med Örebro, att man har massor av fina naturupplevelser så pass nära att man utan problem kan nå dem med cykel (eller till och med till fots när det gäller en del).
Den här gången cyklade vi längs Svartån, förbi gamla kraftverket, dammluckorna och vidare mot Linbacka på små grusvägar. Pratade om att vi borde paddla kanot uppströms i Svartån någon gång. Blåsigt var det som sagt och grusvägarna var svampigt mjuka och bjöd på extra motstånd, så det gick inte fort. Men vi kämpade på.

Linbacka är också ett fint litet ställe där det tydligen planeras en "stadsnära företagsby i kulturhistorisk miljö". Hoppas att det blir framgångsrikt! Vi tog oss vidare mot Gräve, där vi plötsligt upptäckte att det skulle bli svårt att ta oss vidare utan att ta in på cykelvägen. Problemet då är att vi antingen skulle behöva ge oss ut på större vägar för hemfärd eller cykla samma väg tillbaka (förmodligen i mörker) om vi skulle fortsätta mot Kilsbergen. Vi bestämde oss därför för att styra hemåt.

Cykelvägen mot Örebro från Gräve är spikrak och det blåste rejäl medvind, så vi fick riktigt bra fart och kunde för första gången under cykelturen använda cyklarnas högsta växlar. Väldigt skönt! Tyvärr kom vi inte speciellt långt innan Åsas cykel började sladda fram och tillbaka med bakhjulet. Punktering... Vi borde givetvis ha anat att det skulle hända när vi inte hittade väskan med laglappar och verktyg innan avfärd.

Det blev helt enkelt till att promenera in mot stan igen. Ungefär en timma senare var vi framme i Rosta där cykelhandlaren hade öppet och gärna fixade punkteringen. Vi hade egentligen tänkt att käka på Saigon under tiden, men eftersom de hade det usla omdömet att ha stängt 23 december så fick det istället bli varsin kall latte och energibar från Coop Nära som åts på en bänk ute i snålblåsten. Plus dock att vi kunde cykla sista kilometrarna hem efter stoppet i Rosta, dessutom med nytt punkteringsskyddat däck bak på Åsas cykel.